Om åsnor

Min första åsna.
En släkting till mig hade en flickvän som hade några åsnor och hästar.
Hästar har jag aldrig haft intresse för men åsnorna föll jag för direkt. De älskade att bli borstade och spred ett lugn i stallet. Jag fick lära mig att rida och köra med vagn och hösten 1991 fick jag min första egna åsna av mina föräldrar, stoet Petra. Vi dräktade Petra och det blev en Flashon sedan har de bara ökat och jag skulle aldrig kunna tänka mig ett liv utan de här underbara djuren. Via åsnorna har man fått många åsnevänner över hela Sverige.
 

Åsnans beteende
Åsnor är lugna trevliga djur som när man skapat ett förtroende för dem (som kan ta från en dag till flera år)kan lära sig många olika saker (precis som en hund).
En åsna skena aldrig utan stannar och blir som fast klistrad i marken när de blir rädda vilket gör att åsnan är ett mycket barnvänligt djur. Åsnan kan användas precis som en häst i ridning och körning. Man kan rida dressyr och hoppa med dem men det roligaste är nog att få rida ut i skogen. Att rida i paddock brukar inte vara så uppskattat. Åsnan har plattare revben än hästen vilket gör att den orkar bära mer än en häst i samma storlek. De är sega (envisa) djur som inte ger upp i första taget när man är ute och på ridtur men de rör sig långsammare än en häst i samma storlek.
Åsnor är flockdjur och trivs att vara minst två i hagen.
När de rör sig sätter de benen framför varandra, åsnan är ett bergsdjur som är smidig på de smala stigarna upp till toppen. Tittar man i en åsnehage ser man oftast smala stigar där de går.

Pass
Enligt en ganska ny lag måste alla åsnor ha pass precis som hästar. Åsnan måste först registreras i Svenska Åsneföreningen, åsnan får då ett nummer, sedan kontaktar man en ID-kontrollant som kommer ut och fyller i signalementsbeskrivningen till passet. Pappret skickas sedan tillsammans med registreringsbeviset till SÅF som utför passet för en mindre summa pengar. Åsnan behöver inte i dagsläget chipmärkas.